Jag har fått nog. Faktiskt för ganska länge sen. Det är outhärdligt att läsa hur vissa domstolar resonerar kring kvinnor och sexuella övergrepp. Att flera killar efter att ha utnyttjat en 16-årig tjej sexuellt kör upp en tom vinflaska i underlivet på henne så hon skadas är det inte våldtäkt, kan en domstol komma fram till. Om den utsatta förlamas av rädsla och inte gör tillräckligt motstånd så har det ju inte skett något våld eller hot om våld. Eller så kan ju tjejen vara blyg uttrycker domstolen. Och killarna går fria. Domen ändrades i det här fallet av Hovrätten, men i grunden är det givetvis lagstiftningen som är problemet.
Under många år har frågan om ett krav på så kallat samtycke i sexualbrottslagstiftningen diskuterats. Det har utretts och analyserats. Så sent som 2010 presenterades ett utredningsförslag som regeringen dock inte valde att gå vidare med. Jag har läst utredningarna, följt debatten och blivit än mer övertygad: Vi måste tänka om och tänka nytt!
Idag krävs ett visst mått av våld, hot eller tvång för att en handling ska räknas som sexualbrott. Med en samtyckesbestämmelse vänder man på perspektiven. Enkelt uttryckt innebär det att det är ok att ha sex med någon så länge man har varandras samtycke. Det handlar om den enkla principen om att ett nej ska vara ett nej, även juridiskt. Eller ännu tydligare det krävs ett ja! En tjej ska inte behöva bli slagen, hotad eller möjligen vara redlöst packad för att anses vara utsatt för ett brott och en kränkning av sin kropp. Punkt!
Visserligen ändrades lagen i somras så att fler situationer ses som våldtäkt men det görs ändå en bedömning om hur rädd eller hur utsatt offret är. Med en ny form av lagstiftning tror jag inte att fler blir dömda. I praktiken kommer det att fortsätta vara svåra bevisfrågor vid sexualbrott. Men med en skillnad. Domstolarna skulle med en sådan lagstiftning behöva rikta sig till den misstänkte och faktiskt på allvar reda ut vad han gjort för att ta reda på om hon, ville, eller inte. Fokus skulle, tvärtemot vad många påstår, riktas mer mot förövarna, tror jag. Och det gäller förstås oavsett vilket kön offer och förövare har.
För mig är detta inte längre en fråga om juridik, utan politik. Det är dags att vi år 2013 bestämmer oss för att ha en syn på sexualbrott som harmoniserar med den allmänna uppfattningen att ett nej är ett nej. Det vill jag att mina döttrar ska veta när dom ger sig ut i vuxenvärldens äventyr! På samma sätt som alla vet att det är förbjudet att aga barn. Signaleffekten ska inte underskattas.
Att ställa krav är att bry sig. Vi måste ställa krav på en straffrätt som vilar på jämställdhet och är fri från resterna av medeltida föreställningar om kvinnors och mäns sexualitet.
Stort tack till Benny Lindholm och Cecilia Elving från Liberala Studenter och Liberala Kvinnor som ordnade ett bra seminarium i kväll om just detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar